- location: Tian Xi
- played: Grimm Wontan
- quest: Who’s got the power
Saker att göra
- Tusenfotingen är i en Holy Water - kolla denna någon gång ibland
- Skapa fler gems under flygturen?
- Visa månstenarna för Marcos del Ray
2025-11-26
Vi flyger tillbaka mot portalen med en liten omväg via oasen. Under resan passar Grimm på att studera de lysande gemstones som kan hålla kvar månljus. Han ser att de är artificiellt skapade: en extremt avancerad kristallstruktur konstruerad för att fånga något så flyktigt som ljus. Tekniken är århundraden mer sofistikerad än vad Grimm själv behärskar.
Han funderar på om de skulle kunna användas som bomber. Strukturen är dock så delikat att även små förändringar skulle få den att kollapsa – men exakt vad som då skulle hända är oklart.
De rustningar som skadats under striderna helas under färden, då vädret är klart och gynnsamt.
Vi anländer till oasen där tälten nu är nästan helt begravda i sand. Vi gräver på några platser. I ett stort permanent tält hittar vi två förkolnade kroppar, men inget särskilt intressant i övrigt. Auto-spaden verkar ha lokaliserat ett liknande tält, och vi förbereder oss på att gräva vid den tredje platsen.
Då dyker plötsligt fem gigantiska Sandormar upp ur sanden.
De attackerar först Miho och gör viss skada. Miho kastar snabbt Haste på Lokwa, Grimm, Glak och Ktill, och rör sig därefter mot skeppet.
Nästa sandorm kommer fram och spyr gift över Grimm, Glak, Ktill och Lokwa, som stått tätt tillsammans. Grimm tar skada och blir förblindad. De andra tar mindre skada.
Mezisol skickar iväg en sandorm till sin Labyrint. Grimm, trots blindhet, springer nedför en sluttning och slår sitt svärd mot skölden för att skapa så mycket oljud som möjligt.
Glak springer mot skeppet för att förbereda avfärd. En av ormarna följer efter och försöker bita Grimm, men missar. Ytterligare en orm når honom, men lyckas inte heller träffa.
Sandormen som hamnade i Labyrinten tar sig loss och rusar mot Grimm, men även den missar sina attacker.
Miho försöker ta sig upp på skeppet men är stressad och halkar, faller prone. På nästa försök lyckas han ta sig upp.
En sandorm till når Ktill. Första attacken missar, men den andra biter sig fast runt hans huvud och gör viss skada.
Grimm fäller ut sina vingar och flyger uppåt. Glak, Mezisol och Lokwa tar sig ombord på skeppet. Ktill slår ett par gånger och springer därefter upp han också.
Miho lyfter skeppet. Grimm flyger ombord. Den sista sandormen försvinner tillbaka ner i sanden.
När faran är över flyger Grimm ner en sista gång och hämtar spaden.
Vi flyger vidare mot portalen. Det finns inget månljus nu. Vi diskuterar flaskan med holy water och den lilla biten av Tusenfotingen – inget verkar ha förändrats. Vi stoppar flaskan i en Spacious Pouch (Type I).
Vi hoppar genom portalen och kommer ut på andra sidan. Vi lastar över guld i kistan och ser att staden håller på att byggas upp igen. Arkitekter från Egorian leder arbetet och lyssnar på invånarnas önskemål, även om vissa lösningar är något… udda.
Vi pratar med Marcos del Ray och beskriver Tusenfotingen som tog sig in i hans boning. Han bleknar när han inser vad det rör sig om och säger att den ”omöjligt kan vara här”. Han är uppriktigt förvånad över att vi lyckades ta oss därifrån levande.
Vi visar att vi har med oss en liten bit av varelsen. Marcos tar flaskan, studerar den och kastar den sedan i golvet så att den går sönder. Efter några minuter börjar innehållet smälta samman och forma sig till en liten miniatyr av Tusenfotingen. Den tittar sig omkring fascinerat.
Marcos stampar på den, och processen börjar om. Han stoppar den sedan i ny holy water.
Han säger att varelsen inte borde kunna existera här, men att detta bekräftar ryktena: Asmodeus odödlighet är större än vad ens soulforgen kan hantera. Enligt sägnen var detta den enda överlevande från Asmodeus egen kull av ägg – och både han och varelsen ska ha ärvt denna odödlighet.
Det positiva är att vi nu har något att experimentera med.
Vi provar att dela den i två delar och placerar dem i olika kärl. Delarna dras mot varandra, men bara den ena formas till en tusenfoting. När vi droppar den i vanligt vatten blir den åter en pebble, och då formas den andra delen istället till en liten tusenfoting.
Efter vidare experiment inser vi att:
- Den största biten blir alltid en Tusenfoting
- Delarna dras mot varandra
- Om en större del blir tillgänglig kan ”huvudbiten” byta plats
Vi pratar vidare med Marcos del Ray om Dante. Enligt honom är det synd om Dante.
Han berättar historien om hur alverna och drakarna en gång delades upp efter att Valheru lämnade. Efter några tusen år var alverna en förtryckt ras i drakarnas tjänst. Eftersom världen var svår så använde Drakarna sin drakskepnad så mycket att de med tiden glömde sin vanliga form.
Så delades tjänstefolket, Alverna, och Drakarna.
Marcos berättar om sin titel: Mengkare, Frigöraren. Han stod inte ut med att se vad hans artfränder gjort mot alverna.
Det tog inte lång tid innan alverna lyckades slå sig fria. De utvecklades snabbt och spred sig över världen. Till slut förklarade alverna krig mot drakarna och tog till extrema metoder: de försökte transformera en drake med demoniska krafter.
Experimentet gick fel. Draken gick amok och orsakade enorm förstörelse. Till slut lyckades man fånga den – och där kom Dante in i bilden, som dess fångvaktare.
Alvernas imperium återhämtade sig aldrig efter detta och föll några århundraden senare. Samtidigt var människor, orcer och dvärgar på stark frammarsch.